Gärna yttrandefrihet, bara du har rätt åsikt

I dagens SvD kräver f.d. JämO Lena Svenaeus att pastor Green, som i sina predikan hävdat att homosexuella är syndare, kommer att hamna i helvetet och, enligt Svenaeus, är "en cancer på samhällskroppen", ska dömas för hets mot folkgrupp. Visst behövs yttrandefriheten, men inte om man tycker som Green. Svenaeus undrar retoriskt hur man skulle ha tyckt om det istället vore judar man pratade om.

För det första så måste jag säga att judeanalogin är så tröttsam att man blir matt. Problemet i länder som antisemitism har tagit fäste är ju ändå att regeringen avskaffat yttrandefriheten och använt statlig propaganda för att svartmåla judar. Visst är antisemitism vedervärdigt, men detsamma kan sägas om alla hatideologier, vare sig det är kommunism, fascism, nazism, radikalfeminism, homohat eller liknande.

Problemet ligger dock inte i huruvida hatiska ideologier är vedervärdiga, därom torde det knappast finnas något tvivel. Problemet ligger i idén om att det går att lagstifta om hets mot folkgrupp, men samtidigt behålla yttrandefriheten. Människor har, på gott och ont, en tendens att kategorisera verkligheten, och vissa kategorier tycker man mindre om än andra. Att ge domstolar rätten att avgöra vilka kategoriseringar som är OK, och vilka uttalanden som kan göras om dessa, leder ofrånkomligen till att yttrandefriheten de facto upphör.

Lagstiftning mot uppvigling däremot är inte oförenligt med yttrandefrihet, vilket innebär att om Green kallat till möte utanför Sylvesters hus, och skanderat att "nu bränner vi bögen inne", varpå en mobb av homohatare gjorde just detta, skulle Green gjort något straffbart. Men det är ju inte riktigt det han gjort.

Bloggosfären är fylld med travestier på sossarnas senaste kampanj. Här är mitt bidrag:

Lagen om hets mot folkgrupp och demokrati är oförenliga - så enkelt är det.