Den verkliga skandalen

Efter ett uppehåll från bloggandet orsakat av alldeles för mycket att göra, måste jag passa på att få in en kort kommentar om den senaste veckans kanske mest humoristiska nyhet.

Anna Sjödin, ordförande SSU, vevade hysteriskt på Crazy Horse i lördags. Det kan inte ha varit så roligt att sitta tokbakis i presskonferens efter natten i en fyllecell. Vidare vet man inte om man ska skratta eller gråta vid tanken på hur uppläxningen av Sjödin kommer att gå till, när hon väl beviljas audiens hos Han Som Bestämmer. Själv tänker jag mig bilder ur valfri amerikansk maffiafilm; "why don't you respect me, Anna?" av en djupt suckande statsminister som tar av och på sig glasögonen upprepade gånger för att visa extra tydligt på magnituden på felsteget.

Allt det här är dock småpotatis i förhållande till den verkliga skandalen, nämligen att Sjödin festade loss på Crazy Horse. Inte för att Sjödin tidigare givit ett särskilt glamoröst intryck, men valet av ställe får henne att kvala in i en helt ny division. Vad är nästa steg? Att Bodström skriker hora och kastar kapsyler från AIK-klacken? Visst skulle Sveriges politiska adel tjäna på att försöka framstå som lite mer folkliga, men detta innebär knappast att man måste bli drängfull och spöa upp dörrvakter på ett av Stockholms riktiga sunkhak. Snacka om desperat försök till klassmedvetenhet...