Wednesday, February 01, 2006

Dagens Östros

I DI varnar idag vår näri(n)gsminister Östros för Henreksons recept (endast tillgängligt för prenumeranter). Inget förvånande, med tanke på Östros och Henreksons skiljda politiska ansatser.

Fascinerande är dock den totala brist på argumentation som återfinns i Östros artikel. Jag kan inte annat än att tro att en politiker som helt givit upp försöken att övertyga, måste ha slutat tro på det han gör. Östros staplar siffror på Sveriges framgångssaga det senaste årtiondet, visar att vi går bättre än OECD:s genomsnitt och att nya jobb skapas i tjänstesektorn. Därefter en känga åt "högerns" politik, som sägs leda till lägre löner och ökade klyftor. Även där ingen logisk diskussion, inget försök att skapa en teori om varför utfallet skulle bli på det sättet. Skryt och skrämsel är mer effektivt, om man får tro Östros argumentationsteknik. Då är han åtminstone trogen sina socialdemokratiska ideal, eftersom socialdemokratins hela existensberättigande kommer av att folk inte klarar sig själva utan en fast hand från regeringen.

Östros verkar dock hålla med om att framtidens jobb finns i servicesektorn. Det enda man kan fråga sig är då varför Sverige ska fortsätta ha ett skattesystem som tvingar tjänstekonsumenter att betala tjänsteproducenterna 4 gånger mer pengar än vad de får ut i handen efter skatt. Med dubbla inkomstskatter, arbetsgivaravgifter och moms blir detta nämligen i dagsläget konsekvensen. Vidare är det intressant att Östros verkar föredra ingen lön framför lön. Problemet i Sverige är inte att vissa människor tjänar dåligt, utan att 1 miljon svenskar i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Om problemet är att de skulle tjäna lite om de började jobba är det ju bara att höja grundavdraget. Dessa arbetstagare skulle därmed bidra med 0 kr till statskassan, istället för att som idag belasta den negativt med a-kassebeloppet. Enkel matte, logiskt resonemang.

Det vi kan vänta är snarast att socialdemokraterna, i takt med att deras verklighetsuppfattning blir allt mer irrelevant, kommer att vädja till andra bevekelsegrunder. Det är hög tid för en socialdemokratisk mysticism:

Visst verkar politiken motsägelsefull - alltså måste vi TRO att den kan fungera!