Hur man bäst tacklar unga flickors ångest

Det är jobbigt att vara flicka, på väg att bli kvinna. Det blir inte lättare av att unga flickor överallt ser reklam med vackra kvinnor, kvinnor som killarna vill ha, kvinnor som är häftiga, sexiga och kaxiga. Eftersom vi människor tycker om sex, så är det heller inte konstigt att vårt fria offentliga rum, skyddat av yttrandefrihet, är sexualiserat. Att se så mycket sex, så mycket sexighet, och så mycket ideal är givetvis knepigt. Det pockar på uppmärksamhet, skapar frågor, undringar. Duger man till? Vad händer sen? Vem är jag? Vem ska jag bli? Vem vill jag bli?

Dessa unga flickor, på väg att bli kvinnor, har i alla tider haft mycket att fundera kring, och idag har de ännu mer. Visst beror det kanske till viss del på att vår mediala offentlighet penetrerar allt mer. Men sanningen är att flickor i den åldern alltid velat veta, alltid undrat, och därför alltid sökt efter kunskap. Dock har de väl sällan haft en så stor grupp av unga och medelålders kvinnor som med pannan i djupa veck och bekymrad min frågat "hur känns det?"

"Känner du dig utsatt för medialt förtryck?"

"Tycker du inte att samhället idag är väldigt sexualiserat?"

"Visst tycker du om dig själv som du är?"

"Tro inte att du måste se söt ut för killarnas skull!"

"Mår du bra, egentligen?"

Vi har alla varit unga och osäkra, med ömmande bröstvårtor och fjun på väg att bli riktigt hår, både här och där. Jag kan bara säga att det sista jag hade velat ha i den åldern, vore en kader med självpåtagna själasörjare 20 år äldre än mig själv eller mer som i alla sammanhang och på alla platser klagade i mitt ställe över vilket offer jag var och hur hemskt det var att växa upp som jag gjorde. Att jag var utsatt för en samhällsmiljö som borde göra mig trasig och skadad, och att jag borde skyddas för mitt eget bästas skull. Om jag inte kännt mig osäker och värdelös innan en sådan behandling, är jag fullständigt övertygad om att jag gjort det efter. Om nu alla dessa vuxna människor gjort en så stor sak av det här med att bli vuxen i dagens samhälle, så måste det ju vara ett i det närmaste omöjligt projekt. Det är väl bäst att jag tar mitt lidande och min utsatthet som en sann martyr, och verkligen känner efter vilket offer jag är.

Vem som helst som lever sitt liv med sann integritet och självrespekt har vett att förstå att en sådan inställning till unga människor i allmänhet och flickor i synnerhet är direkt omänsklig. Det enda jag kan säga är att låta dessa stackars flickor vara ifred. De behöver lite spelrum, och möjlighet att få upptäcka världen i egen takt. Inte några falska profeter som trycker ner skam och skuld i halsen på dem och predikar om domedagen.

Låt dem vara för fan.