Min namne - makroekonom
Den som mot förmodan läser min blogg har väl knappast undgått att märka att jag heter samma sak som Moderaternas chefsekonom. Jag är dock inte samma person, bara så att det är klart.
Jag har faktist aldrig träffat Anders Borg (eller Anders E. Borg som han ibland kallar sig), och har inte läst på tillräckligt för att veta exakt vart han står i sakfrågor. Jag tycker mig ändå skönja en sammanhängande princip bakom hans politiska gärning - makroekonomi.
Själv gillar jag inte makroekonomi i större utsträckning. Inte så att frågorna som behandlas (ex inflation, bnp-tillväxt, bytesbalansunderskott) är ointressanta, det är bara det att den förhärskande neoklassiska diskursen i mitt tycke ofta gör mer skada än nytta. Genom alltmer detaljerade nationalräkenskaper skapas en falsk känsla av makt och förståelse, som gör att nationalekonomer på allvar tror att de t ex genom en enkel matematisk formel kan avgöra den optimala styrräntan vid ett givet ögonblick (ex Orphanides, för den som läst lite mer, pratar ju om en Macroeconomic policy rule).
Detta har givetvis ganska lite med verkligheten att göra, men ganska mycket med med matematisk modellering att göra. Med risk för att låta pretentiös kan man säga att makroekonomin tenderar att bli platonisk - det viktigaste är att skapa vackra, koherenta modeller i idévärlden, snarare än att försöka sig på att försöka sig på att verkligen greppa den ytterligt komplexa sinnevärlden.
Ska man däremot ägna sig åt verkligheten, anser jag att gången måste vara den omvända - börja i verkligheten, och med den minsta enhet som kräver förklaring, och extrapolera uppåt. Utgångspunkten blir då givetvis den enskilda skapande individen, snarare än det sociala aggregatet. Modern makroekonomi skryter om att göra precis detta, men modelleringen bygger på att enskilda individer kan beskrivas som matematiska formler, när de egentligen är kreativa entreprenörer.
Det råkar också vara precis detta som är de Nya Moderaternas problem. I syfte att verka statsbärande och regeringsfähiga har Moderaterna anammat ett kameralt synsätt, och pratar hellre i aggregat än i individuellt skapande. RUT (Riksdagens Utredningstjänst), som skapar makroekonomiska modeller för att studera politiska besluts effekter används ofta. Trots att RUT inte får inkludera s.k. dynamiska effekter (det vill säga att enskilda individer inte agerar passivt på ändrade politiska beslut, utan ändrar sitt beteende på oförutsedda sätt som en effekt av förändrade förutsättningar) ses beslut som "oansvariga" om de inte har godkäntstämpel av RUT.
RUT är bara ett exempel bland många på Moderaternas nya kurs. Och jag misstänker att Anders Borg har fler än ett finger med i spelet vid partiets kursändring. Jag tycker att den är olycklig, främst av tre skäl:
1. Makroekonomins förklaringsvärde som teoribildning är inte tillräckligt kraftfull.
2. Makroekonomin av idag är "biased" mot socialdemokrati och intervention - genom att manipulera aggregaten tror man att politiker kan "styra" ekonomin".
3. Det är en dålig affär, retoriskt sett. Detta därför att en liberal politik byggs av människor som litar till och satsar på individen. Glöm inte Hayeks inverkan på Thatcher och Reagan.
Skäl nr 3 är viktigast. En politik som inte tar sin utgångspunkt i individen kan aldrig i förlängningen bli liberal. Om Anders Borg vill se exempel på hur verkligt liberal, men samtidigt försiktig och reformistisk, retorik bör föras, bör han fråga Maud.
Jag har faktist aldrig träffat Anders Borg (eller Anders E. Borg som han ibland kallar sig), och har inte läst på tillräckligt för att veta exakt vart han står i sakfrågor. Jag tycker mig ändå skönja en sammanhängande princip bakom hans politiska gärning - makroekonomi.
Själv gillar jag inte makroekonomi i större utsträckning. Inte så att frågorna som behandlas (ex inflation, bnp-tillväxt, bytesbalansunderskott) är ointressanta, det är bara det att den förhärskande neoklassiska diskursen i mitt tycke ofta gör mer skada än nytta. Genom alltmer detaljerade nationalräkenskaper skapas en falsk känsla av makt och förståelse, som gör att nationalekonomer på allvar tror att de t ex genom en enkel matematisk formel kan avgöra den optimala styrräntan vid ett givet ögonblick (ex Orphanides, för den som läst lite mer, pratar ju om en Macroeconomic policy rule).
Detta har givetvis ganska lite med verkligheten att göra, men ganska mycket med med matematisk modellering att göra. Med risk för att låta pretentiös kan man säga att makroekonomin tenderar att bli platonisk - det viktigaste är att skapa vackra, koherenta modeller i idévärlden, snarare än att försöka sig på att försöka sig på att verkligen greppa den ytterligt komplexa sinnevärlden.
Ska man däremot ägna sig åt verkligheten, anser jag att gången måste vara den omvända - börja i verkligheten, och med den minsta enhet som kräver förklaring, och extrapolera uppåt. Utgångspunkten blir då givetvis den enskilda skapande individen, snarare än det sociala aggregatet. Modern makroekonomi skryter om att göra precis detta, men modelleringen bygger på att enskilda individer kan beskrivas som matematiska formler, när de egentligen är kreativa entreprenörer.
Det råkar också vara precis detta som är de Nya Moderaternas problem. I syfte att verka statsbärande och regeringsfähiga har Moderaterna anammat ett kameralt synsätt, och pratar hellre i aggregat än i individuellt skapande. RUT (Riksdagens Utredningstjänst), som skapar makroekonomiska modeller för att studera politiska besluts effekter används ofta. Trots att RUT inte får inkludera s.k. dynamiska effekter (det vill säga att enskilda individer inte agerar passivt på ändrade politiska beslut, utan ändrar sitt beteende på oförutsedda sätt som en effekt av förändrade förutsättningar) ses beslut som "oansvariga" om de inte har godkäntstämpel av RUT.
RUT är bara ett exempel bland många på Moderaternas nya kurs. Och jag misstänker att Anders Borg har fler än ett finger med i spelet vid partiets kursändring. Jag tycker att den är olycklig, främst av tre skäl:
1. Makroekonomins förklaringsvärde som teoribildning är inte tillräckligt kraftfull.
2. Makroekonomin av idag är "biased" mot socialdemokrati och intervention - genom att manipulera aggregaten tror man att politiker kan "styra" ekonomin".
3. Det är en dålig affär, retoriskt sett. Detta därför att en liberal politik byggs av människor som litar till och satsar på individen. Glöm inte Hayeks inverkan på Thatcher och Reagan.
Skäl nr 3 är viktigast. En politik som inte tar sin utgångspunkt i individen kan aldrig i förlängningen bli liberal. Om Anders Borg vill se exempel på hur verkligt liberal, men samtidigt försiktig och reformistisk, retorik bör föras, bör han fråga Maud.
posted by Hugin at 01:40
<< Home