Vilse i sandlådan
Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog och arbetslivsminister Hans Karlsson passar på att stämma in i talkören från regeringspartiet som skanderar mot näringslivstopparna. Ulvskog hävdar att svenska storföretag låter bli att investera under valåret för att sänka regeringen, och Karlsson menar att löntagarna måste skyddas mot företagsledarnas utspel (i SvD).
Ulvskog slår sig själv i dumhet. Att driva ett storföretag medger inte att det går att hålla inne med investeringar i ett år på pin kiv, med mindre än att hela verksamheten går under. Däremot är det högst möjligt att det av staten skapade investeringsklimatet påverkar investeringsviljan. Om regeringen vill undkomma det finns det bara en sak att göra - nationalisera företagen. Ulvskog hävdar att hon lämnade kommunismen bakom sig 1976, men hennes ryggmärgsreflexer har uppenbarligen fortsatt svårt med att hantera individuell äganderätt.
Karlsson är mer obehaglig. Som gammal avtalssekreterare i LO är han van att springa till regeringen med krav på lagstiftning, och han har inte sällan fått som han velat förr. Vad regeringen konkret skulle göra för att straffa storföretagen återstår att se.
Det mest frapperande är dock att regeringsrepresentanterna upplever att de står på samma nivå som företagsledarna, och därför kan hota bäst de vill, om de upplever att medborgarna gör som de vill. Problemet är bara att det inte kan bli likhet mellan medborgare och statsrepresentanter, som om inget annat biter alltid har makten över våldsmonopolet att luta sig mot. Det är svårt att argumentera med en pistol. Detta, att handling endast kan ske genom frivillighet eller tvång, har socialdemokratin alltid haft svårt att erkänna öppet, även om hela deras politik bygger på just hotet om våldsanvändning.
I dagsläget blir deras brösttoner dock allt mer irrelevanta. Deras Sverige är en sandlåda där de springer runt och vill att alla ska leka som dem, med dem. Men världen är större än så, liksom Sveriges stora företag. Blir det för trångt i sandlådan så får vi helt enkelt byta lekplats, och lämna Ulvskog och Karlsson m fl ensamma med hink och spade.
Ulvskog slår sig själv i dumhet. Att driva ett storföretag medger inte att det går att hålla inne med investeringar i ett år på pin kiv, med mindre än att hela verksamheten går under. Däremot är det högst möjligt att det av staten skapade investeringsklimatet påverkar investeringsviljan. Om regeringen vill undkomma det finns det bara en sak att göra - nationalisera företagen. Ulvskog hävdar att hon lämnade kommunismen bakom sig 1976, men hennes ryggmärgsreflexer har uppenbarligen fortsatt svårt med att hantera individuell äganderätt.
Karlsson är mer obehaglig. Som gammal avtalssekreterare i LO är han van att springa till regeringen med krav på lagstiftning, och han har inte sällan fått som han velat förr. Vad regeringen konkret skulle göra för att straffa storföretagen återstår att se.
Det mest frapperande är dock att regeringsrepresentanterna upplever att de står på samma nivå som företagsledarna, och därför kan hota bäst de vill, om de upplever att medborgarna gör som de vill. Problemet är bara att det inte kan bli likhet mellan medborgare och statsrepresentanter, som om inget annat biter alltid har makten över våldsmonopolet att luta sig mot. Det är svårt att argumentera med en pistol. Detta, att handling endast kan ske genom frivillighet eller tvång, har socialdemokratin alltid haft svårt att erkänna öppet, även om hela deras politik bygger på just hotet om våldsanvändning.
I dagsläget blir deras brösttoner dock allt mer irrelevanta. Deras Sverige är en sandlåda där de springer runt och vill att alla ska leka som dem, med dem. Men världen är större än så, liksom Sveriges stora företag. Blir det för trångt i sandlådan så får vi helt enkelt byta lekplats, och lämna Ulvskog och Karlsson m fl ensamma med hink och spade.
posted by Hugin at 22:53
<< Home