Nollvision - Platon för den 21:a århundradet

Har suttit och läst helgens bloggskörd och sett nollvisionen nämnas i två bloggar, Roland PM och I Chydenius Fotspår. Även om tonläget är rätt, så funderar både Roland och Mathias på det lämpliga i en nollvision som princip. Är det möjligt och praktiskt? undrar de.

Det korta svaret är - nej. Den som läst min blogg tidigare kommer att känna igen följande resonemang, men det kan gott sägas en gång till: Idén om nollvisioner är livsfientlig och måste bekämpas.

Skälet är mycket enkelt. Världen är osäker, och vi människor, liksom andra levande varelser, gör vårt bästa för att lösa de uppgifter och nå de mål vi bestämt oss för att sträva efter. Målen är många och skiftande, och graden av komplexitet blir snabbt enorm för en enskild individ. För ett samhälle är komplexiteten omöjligt att förstå, så stor är den. Även om de hade fel i mycket, så är de medeltida skolastikernas försök att formalisera sådant som oändlighet och allsmäktighet viktig läsning för att förstå precis hur svårt det är. Och då sysslade skolastikerna med att försöka utröna Guds egenskaper.

När enskilda individer under osäkerhet försöker att realisera mål kommer oförutsedda händelser att inträffa, sådant som ingen kunde förutse. Att försöka förhindra dessa oförutsedda händelser kommer att leda till andra händelser - vissa oförutsedda, andra förutsedda. Den som är lättast att förutse är att en för stor inskränkning av individuell frihet kommer leda till dels ett stagnerande samhälle, dels en uppluckring av acceptansen och lyhördheten för gemensamma normer. För att få ett praktiskt exempel, titta på valfri kommuniststat.

Idén om nollvision är just det, en idé. Idéer har den vackra, om än ibland opraktiska, egenskapen att de kan existera en och en. Det gör dem så potentiellt vackra, och också farligt förföriska. Platons hela filosofi är ett bra exempel på detta: Idévärlden är den sanna och rätta, Sinnevärlden den bleka kopian.

I livshänseende blir idéer dock intressanta då de får praktiska konsekvenser för handlande. Och då visar det sig snabbt att de idéer som inte kan inlemmas i ett system som på ett praktiskt sätt representerar verkligheten och gör det möjligt att agera konstruktivt och kreativt inte är så bra idéer. När det gäller nollvision är idén att avskaffa något fullständigt, till exempel dödsfall i trafikolyckor. Eftersom bilkörning kräver individuell diskretion, och individuell diskretion kan leda till misstag, måste alltså en riktig nollvision avskaffa biltrafiken. Kosta vad det kosta vill.

Eftersom detta inte är politiskt och ekonomiskt möjligt, kommer nollvisionen endast återstå som ett argument för intressegrupper och byråkrater att driva sina egna agendor. Och eftersom nollvisionen accepteras som argument görs alla ekonomiska kalkyler omöjliga - målet är ju en nollvision, vilket innebär att verkliga trade-offs, exempelvis mellan transporteffektivitet och skadenivåer, inte accepteras som argument. Och det är just dessa trade-offs som gör det möjligt för många olika individer att leva i osäkerhet och ändå få något gjort som de vill, utan att stampa över andra runt omkring sig. "Mitt beteende har dessa negativa och dessa positiva effekter, och jag balanserar det därför så här".

Att säga att nollvision är bra i sig men opraktiskt är alltså fel, och en mycket farlig tanke. Den bygger nämligen på en idé om att det finns just idéer som är goda i sig, och som bör eftersträvas, kosta vad det kosta vill. När dessa idéer krockar med verklighetens komplexitet, vad händer då? Du har hört den förrut...