Reality check

på gårdagens SvD Brännpunkt publicerades en debattartikel som gjorde att jag på allvar började ifrågasätta redaktörens omdöme - publiceras vad som helst? Det följande är skrivet under djupt förakt, så sluta läs om du inte har lust att se mer av min irritation över mänsklig dårskap.

3 för mig okända personer, en beteendevetare, en utredare och en socionom, publicerar under rubriken Utbrändhetens Förbannelse en kritik av verkligheten. För det är faktiskt bara så texten går att läsas.

Debattörerna menar att vi människor, under det tredje årtusendet efter Kristi Födelse, borde sluta tillbedja ekonomismen som religion, och istället i en ny humanism komma överens om att vi inte borde behöva sträva så mycket, eller omstrukturera och förändra för att skapa mer effektivitet. Globaliseringens negativa effekter och nedskärningarna i offentlig verksamhet borde upphöra.

Med risk för att bli raljant på gränsen till föraktfull måste jag ändå konstatera att vissa människors verklighetsuppfattning är bisarr. För ingen människa kan väl på fullaste allvar tro att vi bara kan stoppa alla mänskliga och sociala processer och interaktioner, och istället plötsligt komma överens om att lägga livet till rätta? Är det möjligt att vara så naiv? Den ondskefullhet de ger uttryck för, om man verkligen skulle ta dem på allvar och försöka genomföra deras minst sagt ambitiösa sociala program, trodde jag dött i och med kommunismens död.

Att sen kalla ett sådant program för ett gränsöverskridande politiskt initiativ vittnar om en politisk okunskap som är fascinerande. Hur skulle ett politiskt program som går ut på att avskaffa individuell strävan, överenskommelser framkomna genom frivillig handel och utbyte och ersätta det med ett system med syfte att förhindra internationell ekonomisk integration och individuell frihet vara något annat än socialistiskt?

Det visar i alla fall på en genomgående princip i alla utopiska idéer - en total brist på proportioner, och oförmåga att inse att den egna verklighetsuppfattningen inte kan tjäna som grund för ett politiskt och ekonomiskt system. Mänsklig interaktion kan BARA skapas i system som tillåter individuell diskretion, och med detta de nödvändiga oenigheter som gör att vi inte bara kan "komma överens".

Detta, om något, är humanism.