Ont och gott

Jack Welch har skrivit en bok tillsammans med sin fru Suzy som heter Winning, och som handlar om varför det är stort att vinna, och varför samhället byggs av människor som vinner, oberoende var de befinner sig.

Welch och Welch intervjuas i DI: "Ja, jag kan tänka mig att ni hatar differentiering i Sverige. Det är utan tvekan mycket svårare i offentlig verksamhet. Det betyder inte att det är omöjligt att få bra ledare i toppen. Men i ett system utan belöningar och där dugligheten inte styr - där gör min bok ingen nytta."

Svårare än så är det inte, och precis så svårt är det. Skillnaden mellan makarna Welchs självklara och självsäkra inställning och den sörja som nu rinner ut från Malmö över Sverige sammanfattar Sveriges hela problem. Den welchiska livsglädjen är precis det aggressiva internationella kapital som Persson varnar för, och Persson har rätt. Tillåts sådana som Welch att agera fritt, då finns ingen plats för svensk socialdemokrati, allra minst dess ledare.

Som romarna brukade säga - fisken ruttnar från huvudet.

Skatt på liv

"Det är inte långsiktigt försvarbart med skattefrihet för etanol", säger Lars Nilsson, miljöchef på Vägverket i Dagens Industri.

Även om jag personligen anser att bensinskatten är på tok för hög, anser jag att det finns grund för externalitetsargumentet - bensin smutsar ner, och marknadspriset motsvarar inte per automatik den reella kostnaden. Men hur var det med etanol? Tanken bakom externalitetsargumentet är ju att fossila bränslen är skadligare än andra.

Det skylls på EU, som kräver en neutral beskattning av olika bränslen av konkurrensskäl. Men problemet är inte detta, utan energibeskattningen i stort. Och orsaken är att svensk regering anser att energianvändning i sig är dåligt och bör straffbeskattas.

Synd bara att energi är nödvändigt för allt som har med mänskligt liv att göra, och att en energipolitik som syftar till att minska energiåtgången som ett mål i sig inte är något annat än livsfientlig. Externalitetshantering är en sak, civilisationsbekämpning något annat.

Den svenska kartellen

I dagens Svd Näringsliv rapporteras att 84 % i en Temoundersökning tror på hemliga samarbeten för att hålla uppe priser. I allmänhet uttrycks förvåning över att siffran är så hög, samt att det troligen förklaras av de senaste årens företagsskandaler. Varför?

Min misstanke är att svenskar generellt har en suddig, ofta dålig, förståelse för vad det innebär att agera på en konkurrensutsatt marknad. Årtionden av antikapitalistisk retorik, såväl bland politiker och media som i skolans utbildning, har nog satt sina spår. Priset går upp? Kapitalisterna göder sig på arbetarna. Lönerna är inte tillräckligt höga? Facket agerar för att fråntvinga kapitalisterna deras "övervinster". Tillgång och efterfrågan matchas inte, med köbildning som följd (ex. bostadsmarknaden)? Staten intervenerar (för att hantera de negativa konsekvensera av tidigare statlig intervention).

Det ironiska i sammanhanget är att Sveriges korporativistiska förflutna med statlig intervention gör att vi har ett antal marknader där utrymmet för kartellbildning är högt. Ändå förväntar många sig att staten ska kunna hantera dessa problem när de uppkommer, genom konkurrensverk och statlig reglering.

Staten och dess lierade föder sig själva.

Myopia on a pathological level

The Swedish government plans to further "streamline" the Swedish Defense (in Swedish). In 2008, Sweden will be able to, within a year, deploy 2 multi-purpose fighter divisions, 1 airforce base battallion, 3 army brigades, 3 (!) howitzers, 1/2 surface-to air battallion, 0 helicopter battallions, 0 naval base battallions and 4 mine sweepers.

Defense and security policy is simple. In the absence of a centralized world government, national security hinges on presenting a credible threat to invasion. Countries either build national defense structures, or become allies to stronger military powers, who protect them in return for a certain loss of national discretion. Unilateral disarmament implies handing over de facto sovereignty to other powers.

Swedish neutrality was always at best a bad joke, but having a national defense made it possible to stand outside of Nato. Without a defense, Sweden will have to join an external power, not by choice but by necessity. From a democracy view-point, making the decision to unilateraly disarm without real policy debate is troublesome at best. Personally I am in favor of Sweden joining Nato. However, without anything to contribute, I do not see why they should let us enter.

And then there is that little detail of Sweden's responsibility as a guarantor of peace in conflicts which do not immediately affect Swedish security. UN missions? Not practically possible.

When Swedish Social Democrats bargain with the foundation of the Swedish state to gain short-term benefits with post-communists and civilization-hating greens, the short-sightedness takes virtually criminal proportions.

Philanthropy and altruism

I just came back from a master's thesis presentation on strategic corporate philanthropy. The thesis presented a case study done at Ericsson, investigating Ericsson Response, a unit set up to handle disaster relief by providing telecom assistance. Currently they have 2 people stationed in Pakistan.

According to the authors, Ericsson Response earlier got a full page coverage in Financial Times. Swedish journalists, when approached by Ericsson to report on the corpoporation's relief efforts, said that they didn't want to contribute to self-serving corporate advertising, and neglected to report.

You have to love Swedish media. Apparently, Swedish journalists think that only purely altruistic behavior on the part of corporations is worthy of reporting, when it comes to CSR. Only non-commercial behavior is "good". The fact that most helping behavior, either private or conducted through organization, is in fact reciprocal in nature, and that there is no inherent contradiction between self-serving behavior and behavior that is socially beneficial, seems a bit too difficult to comprehend.

The fact that altruistic behavior in actuality seldom is socially beneficial, I will leave to another post.

Att både ha kakan och äta upp den

I samband med att SEKO lanserar sin nya kampanj intervjuas fackliga förhandlare om det hårdnande klimatet på svensk arbetsmarknad. Fackligt engagerade har svårare att avancera i karriären, anställda vågar inte komma med kritik och det allmänna tempot på arbetsplatser har ökat, liksom intoleransen mot de som inte hänger med.

Bortsett från det smått ironiska i att fackligt aktiva skulle ha svårt att utvecklas i karriären, då mer eller mindre hela svenska socialdemokratiska etablissemanget rekryteras via fackligt aktiva, tror jag att de övriga iakttagelserna är korrekta. Men varför ser det ut som det gör?

Det korta svaret är arbetslösheten. Det något längre är att svensk arbetsmarknadspolitik och arbetsrätt skapar strukturproblem som gör att arbetslösheten är mycket högre än den annars skulle ha varit. Samtidigt måste arbetsgivare, på grund av den centrala lönebildningen, ställa höga krav på de som faktiskt har anställning, för att ekvationen ska gå ihop och löner ska kunna utbetalas.

Om svensk fackföreningsrörelse kunde ägna lite mindre tid till att befästa sin politiska makt, och lite mer åt historierevision, skulle de kanske komma att inse att skälet till svensk löneutveckling och skapade arbetstillfällen inte kommer av fackliga påtryckningar, utan av mer effektiv arbetsdelning och ackumulering av kapital och andra resurser, samt innovation. Och att framgångsrika fackföreningar på sin höjd kan skapa stabilare relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare, men aldrig själva skapa arbetstillfällen. Bortsett då från för sina egna funktionärer.

Från vaggan till graven

Regeringen, med vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson i spetsen, vill satsa på en nollvision för fallolyckor bland äldre i hemmet. Av en händelse skulle visionen kunna realiseras av regeringens nya plusjobbare. Det går ju inte att sluta beskatta pensioner och hushållsnära tjänster, och låta människor få bestämma själva.

Nästa förslag kanske blir att alla svenskar ska ha en särskild fixare, som anställs av kommunen för att se till att de inte blir påkörda när de går över gatan, eller dricker för mycket på krogen. Folkhems-Stasi, ungefär.

Expropriering light

I dagens SvD rapporteras att regeringen förbereder ett lagförslag för att kvotera in 40 % kvinnor i svenska bolagsstyrelser. Så många som 700 bolag kan komma att omfattas. Regeringens utredare, Catarina af Sandeberg, utalar sig i frågan: "Vi har inte kunnat hitta några rättsliga hinder mot ett införande av en regel som syftar till jämn könsfördelning i styrelserna".

Hur var det med äganderätten?